En doktorands tankar om äldres psykiska hälsa i tider av undantagstillstånd

I pandemins tidevarv har digitala verktyg blivit allt viktigare för att vardagen ska fungera. För den arbetande och studerande delen av befolkningen har en stor del av arbetsvardagen varit online. Digitala verktyg har underlättat kontakten till familj och vänner, men också varit viktiga för att hålla sig uppdaterad och få aktuell information om smittspridningen i ens område, t.ex. via lokala nyheter och Coronablinkern. Det känns också som att utbudet på online föreläsningar, konserter och träningsprogram har ökat under det senaste året. Nya kreativa idéer om hur föreningsliv kan bedrivas online har väckts till liv. Digitala verktyg har således inte enbart möjliggjort en fungerande vardag i tider av undantagstillstånd och restriktioner – de har också varit viktiga redskap för att skapa sig en meningsfull vardag. Likväl har den ökade skärmtiden inte enbart varit till lust utan också till många människors leda. I denna bloggtext kommer jag att reflektera kring hur den rådande pandemin har lett till att frågor som berör den digitala klyftan i samhället återigen har aktualiserats. Jag kommer också att diskutera användandet av digitala verktyg i relation till psykisk hälsa och fokus kommer här att ligga på äldre personer.

Under de senaste 10 åren har forskning som tittar på äldre, åldrandet och teknologi ökat explosionsartat. Detta kan troligen sammankopplas med att det finns en stark tilltro till teknologi som en lösning till de demografiska utmaningarna som vi står inför med en åldrande befolkning och de kostnader som detta ofta förväntas medföra. Dessutom har antalet äldre internetanvändare ökat de senaste åren, vilket kan ha motiverat forskare till att titta på detta fenomen. Merparten av studier på forskningsfältet har fokuserat på kliniska utfall och fysisk hälsa inom ramen för telecare, men det finns också forskningsevidens (fortfarande begränsad men ett växande forskningsfält) rörande äldres användning av digitala verktyg kopplat till psykisk hälsa och välbefinnande och som påvisat lovande resultat. I en befolkningsbaserad studie från 2016 som nyligen publicerades kunde jag och mina kollegor se att det fanns ett positivt samband mellan äldre internetanvändning och upplevd meningsfullhet, som är en viktig komponent av vårt psykiska välbefinnande. Speciellt de äldre som använde internet till att ta del av underhållning och hobbyer verkar ha en större sannolikhet att uppleva livet som meningsfullt, i jämförelse med de som inte gjorde det. En potentiell förklaring till detta samband kunde vara att nätet erbjuder nya möjligheter till att ta del av sådant innehåll som intresserar och roar, att utöva sina hobbyer. Och att dessa aktiviteter i sin tur kan stöda det psykiska välbefinnandet. Forskning har också visat att olika internet-baserade aktiviteter kan ha olika inverkan på t.ex. ensamhet. En viss typ av användande kan lindra känslor av ensamhet, medan andra kan öka dem – #inteallaaktiviteter och #inteallaäldre.

Även om antalet äldre onliners har ökat de senaste åren, speciellt nu under pandemin rapporterar svenska medier om att det skett en ”chockdigitalisering” av äldre, finns det fortfarande en grupp som inte har tillgång till eller som av olika orsaker inte använder internet (ungefär 11 procent av hela befolkningen i Finland år 2018). Studier som tittat närmare på vad som kännetecknar internet användarna och icke-användarna konstaterar att de kan kopplas ihop med bl.a. utbildningsnivå, inkomstnivå, hälsostatus och ålder. Det vill säga de internetanvändande äldre har oftast högre utbildningsnivå, högre inkomst, en bättre hälsa och är yngre än de äldre personer som inte använder sig av internet. Att studier dessutom visar på att digitala verktyg i viss mån kan främja psykiskt välbefinnande kan utgöra en potentiell risk för att digitaliseringen ökar ojämlikhet vad gäller hälsa. De personer som redan har det bra får det ännu bättre. Att ”chockdigitaliseras”, det vill säga att hastigt skaffa såväl den teknik som de färdigheter som behövs för att ta sig ut på nätet, kan inte vara det lättaste i tider av social och fysisk distansering.

Pandemin har illustrerat att digital kompetens inte enbart är viktigt ur en demokratisk synvinkel, utan att den också är viktig för vår hälsa och vårt psykiska välbefinnande. Bortsett från viktig hälsoinformation kan digitala verktyg också erbjuda oss meningsfulla aktiviteter som kan stöda och främja psykiskt välbefinnande, inte minst i dessa tider när inget i vår vardag är som förr. Kanske behöver vi nu och i framtiden allt mer börja beakta det digitala som en viktig dimension av vår hälsa och vårt psykiska välbefinnande eller som en viktig hälsodeterminant, både på individnivå och på makronivå. Såväl den hälsosyn som finns inom den caritativa vårdvetenskapliga traditionen som äldres egna beskrivningar av psykisk hälsa understryker vikten av mångdimensionalitet, att det är viktigt att beakta hela livskontexten i relation till hälsa. Det vill säga fysiska faktorer i vår omgivning men också sociala relationer och det som pågår runt omkring oss i samhället har en inverkan på hur vi mår. Det är därför bra att man redan inom det hälsofrämjande arbetet riktat till äldre fokuserar på digital inkludering och det behövs kanske ännu mer för framtiden. Vidare behövs mera interdisciplinära och multi-sektorala samarbeten både inom forskningen som mellan forskning och praktiken för att skapa ett evidensbaserat, hållbart och hälsofrämjande serviceutbud i framtiden. Och kanske viktigast av allt – samarbete med äldre för att kunna utveckla tjänster som ligger i linje med deras behov och önskemål.

Emilia Viklund
Doktorand i hälsovetenskaper vid Åbo Akademi

Referenser:
Baxter R, Jemberie WB, Li X, et al. (2021). COVID-19: Opportunities for interdisciplinary research to improve care for older people in Sweden. Scandinavian Journal of Public Health. 49(1):29-32. doi:10.1177/1403494820969544

Forsman, A.K. & Nordmyr, J. (2015). Psychosocial Links Between Internet Use and Mental Health in Later Life A Systematic Review of Quantitative and Qualitative Evidence. Journal of Applied Gerontology, 36 (12): 1-48.

Lupton, D. (2015). Health promotion in the digital era: a critical commentary, Health Promotion International, 30, 1, pp. 174–183, https://doi.org/10.1093/heapro/dau091

Nordmyr, J., Creswell-Smith, J., Donisi, V., Lara, E., Martin-Maria, N., Nyholm, L., & Forsman, A.K. (2020). Mental well-being among the oldest old: revisiting the model of healthy ageing in a Finnish context. International Journal of Qualitative Studies in Health and Well-being, 15(1).

Nowland R, Necka EA and Cacioppo, JT (2018) Loneliness and Social Internet Use: Pathways to Reconnection in a Digital World? Perspectives on Psychological Science, 13, 70-87.

Viklund EWE, Nilsson I, Forsman AK. (2021). Nordic population-based study on internet use and perceived meaningfulness in later life: How they are linked and why it matters. Scandinavian Journal of Public Health. February 2021. doi:10.1177/1403494820987459